Sex månader sedan jag fick en stroke
Vet ni hur snabbt tiden kan gå?! Redan sex månader?
Sex månader har gått sedan jag fick min stroke.
Sex månaders funderingar på varför det hände mig, och hur i hela världen jag kunnat komma tillbaka till att vara nästan mig själv.
Sex månader av ren lycka att kunna vara med My, Zack, Felix, Kenny och alla andra fina människor i min närhet.
Sex månaders stöd från alla er som bryr sig, som vill hjälpa, stötta och inte bara tycka synd om mig och oss. TACK!
Idag togs de sista proverna på väldigt länge, och än en gång visade jag mig så frisk som jag kan vara, och friskare än jag "borde".
Jag har gått från grav övervikt till närmre normalvikt, från slö och orkeslös till vältränad och pigg, från långhårig till korthårig, från sjuk till FRISK!
Och vet ni vad? Jag glömmer faktiskt, precis som jag ville. Jag kan leva utan att tänka och grunna för mycket. Livet har återgått till att vara "normalt"! Det kan gå veckor mellan tillfällena där jag riktigt tänker på hur sjuk jag var.
Så här såg himlen ut igårmorse 9/9 kl 06:15.
