endottersframtid

Underbara, fina Mysepys! =) Igår kröp My upp i famnen på mig och sa "mamma, jag älskar dig, du är snäll" Behöver jag berätta hur många tårar som strömmade ner för mina kinder?! ;)

Idag är andra dagen på barnens semester/sommarlov. En tidig morgon, med My och Felix-mys, Zack fick vi väcka vid 8. Liten frukost, My har kommit in i en "dålig" period igen. Tre-fyra tuggor på en macka, ett glas O´boy. Lite spagetti och lax till lunch, en kaka på lekplatsen och mormors flädersaft gick snabbt ner!

 
 "gula lekplatsen"
My och Zacks favorit-lekplats.



My åker alltid baklänges och håller sig i kanten hela vägen ner och runt.



Igår kom Kenny på att anledningen till att My vaknar snabbt och är orolig på nätterna, är att vi krossar medicinen för att My ska få ner den. Somnar snabbt gör My, men vaknar efter någon timme och har då svårt att somna om, och kommer in till oss varje natt. Nu ska vi prova att byta säng med mormor och morfar, så My får en 120cm bred. Jag vill lära My att stanna och sova i sitt eget rum, och inte komma int ill oss. Tror att det är bättre att vi lägger oss hos henne än att hon kommer in till oss. Tre personer på 90x2, eller två på 120cm?!

Pratade med Försäkringskassan igår och som det ser ut nu blir vi beviljade vårdbidrag för My, mer än vi hoppats på! =) Det betyder att jag förhoppningsvis bara behöver hitta ett halvtidsjobb till hösten! =) =) =)

Svensk sommar är inget som gör underverk för barn som tycker om att vara ute! Skitväder rent ut sagt.

My har under de två sista veckorna skiftat i humör lika snabbt som blixten slår ner. Vi har träffat kommunen, för att diskutera stödfamilj.
Kenny och jag var också på en informationsträff på Barnhabiliteringen och fick en rundvandring där. Nu kommer "sommaren" ivägen, och nästa gång vi ska träffa någon blir det på förskolan. Rektor, pedagoger (nya och gamla), specialpedagogen från autismteamet och Kenny, jag och My ska träffas för att lägga upp höstterminens planering. Om jag förstått det rätt...

My och Zack får varandra på nerverna, och varje dag får jag skilja dem åt i slagsmål och skrika-på-varandra-attacker. Säkert inte olikt andra syskon, men här slutar det oftast med att My blir tvär och inget fungerar. My är fruktansvärt envis och Zack ger sig typ aldrig. (lika mamma båda två)

Nu är det semester för barnen. Kenny jobbar en vecka till, och jag två till. Vi hoppas på lite värme och en massa utetimmar!

Vi fick en dag vid poolen förra helgen...

Vid en kvällspromenad hittade vi en lekplats med ny gunga. Mys favorit sort!

Efter många turer och lite tjat på Försäkringskassan (som inte lönade sig), har vi äntligen köpt en ståbräda för att höja säkerheten lite extra när jag går med barnen själv. My verkar trivas väldigt bra med brädan!



Ståbrädan heter "Free X Rider", pallen är ett extraköpt, eller tillval. Hittade den begagnat, men oanvänd, levererades i orginalkartong med all plast kvar.





Brädan kan även lekas med, här är det "vagnen är en häst, mamma!"



Även Zack tycker den är rolig, men han får ofta vänta och bara åka sista biten hem. Det roligaste, tycker Zack, är att hjulen blinkar i regnbågens färger när de rullar!

Lillsnäckan har inte alls varit på humör under de senaste dagarna. Mycket "JAG VILL INTE!", "LÅT MIG VA!" och "SLUTA, JAG SA SLUTA!". Allt med gigantiskt starka och höga toner. Konstigt nog så har inget fått sig en smäll, eller ett bit. Det är ett stort steg framåt, att det inte brister för My. Zack har varit enerverande och påträngande, men ändå har han undkommit utan några skador.

Insomningen går kanoners nu, men My vaknar fortfarande under nätterna och sover lite oroligare. Hon kommer in till oss i stort sätt varje tidig morgon, runt kl. 03:30. Diskuterade med läkaren på BUP, och vi ska få prova en annan medicin, med lite högre dos. Imorse vaknade My kl. 04, och somnade inte om...

Kommunen har ringt och habiliteringen har ringt redan, så vi har fått tider till första möten med dem. Har även pratat med skolchefen, en väldigt vettig kvinna!

I måndags var vi hos mina föräldrar och My passade på att plocka vinbär! =)








Denna veckan har vi börjat träna på att gå till och från förskolan igen. Det är med en klump i magen jag ger mig ut med barnen, och jag är på helspänn hela tiden. My är så fruktansvärt snabb och springer bara rakt ut. Vet inte hur många gånger jag fått putta in Felix i en buske och rusa iväg efter My, eller slita in henne från gatan. Hon stannar inte när jag säger ifrån, och lyssnar inte om hon väl börjat springa, så det gäller att fånga henne innan hon fått upp farten. I ansökan om extra ekonomiskt stöd hos Försäkringskassan har jag bett om pengar till en åkbräda/ståbräda. Vi hade en på gamla vagnen och det fungerade bra, oftast. Nu är nackdelen att denna vagnen är kortare, så det kan bli problem för My att få plats. Förhoppningsvis kan vi åka iväg och prova nu på lördag.

Igår blev det en underbar promenad. My ville hålla Zack i handen, och han gick faktiskt med på det!



I tisdags såg det ut så här! Bandet My håller i har varit en livräddare några gånger!

Vad händer här? My vaknade imorse, sovit hela natten i egen säng, tvär som jag vet inte vad. Allting var NEJ direkt. Ska inte, SKA INTE! AAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!! Jaha, vad är nu detta?

Kl. 9 skulle vi vara på Bilanpassningen i Staffanstorp för att titta på ett extra säkerhetsbälte till My som hon ibland behöver i bilen. Vi gick upp i god tid, även om My vägrade och inte skulle göra något jag sa. Ingen frukost, inte ens O´boy när jag försökte muta henne med det. Fick dra på henne kläderna och det var fel vilka kläder jag än föreslog och hon skulle inte välja själv. Skulle inte gå på toaletten, skulle inte borsta tänderna eller håret, skulle inte ta på sig sandalerna, skulle inte gå ut till bilen, skulle inte sitta i bilen, skulle inte åka bil. Långt om länge, och alldeles för sent, hoppade My upp i Felix stol och skulle åka där. Fine, då gör vi så!
Väl i Staffanstorp så sprang My bara iväg, drog ut broschyrer från tidningsställ, hoppade i en soffan full med papper, drog i sladdar, startade permobiler och tryckte på varenda knapp hon hittade. Vi fick iallafall en kåpa att sätta över "knäppknappen" till bilbältet och börjar där. Det finns selar och större säkerhetsanordningar, men jag tror det blir värre och farligare att spänna fast lilltösen.

Vi körde vidare till Apoteket, där My sprang in bakom disken och drog ner saker från medicinhyllorna. En ur personalen började jaga henne, vilket gjorde det hela ännu roligare, givetvis sprang My ännu mer då och levde ännu mer rövare. Kan ju lugnt säga att det var väldigt skönt att vara själv på ett litet apotek i Staffanstorp! My sprang ut genom dörren, och *peppar peppar* rakt fram till vår bil och slet i dörren, jag fick snabbt låsa upp och då klättrade My själv upp i Felix stol. Än en gång fick hon åka i den, och det underlättar på ett vis. My sitter ordentligt fast i den, men det finns inget barnlås på passagerarsidan. Så på väg från Staffanstorp opch hem, drog My i handtaget hur många gånger som helst, och jag är glad att vi kör automatare. Då är det lätt att sitta med ena handen på låsknappen och ändå köra!

När vi kom hem drog jag fram plank, skruv, såg och hörlurar. My tyckte det var roligt i två sekunder, sedan ville hon blåsa bubblor och då blev hon lugn en liten stund. Under tiden jag sågade två plank, så hann My springa in och dra ner de två understa hyllorna i kylskåpet, givetvis de hyllorna med ketchup/senap/hamburgerdressing och allt sådant roligt kletigt som är lätt att öppna locket på. Det är attans vad snabb My är när hon väl själv vill!

Positivt idag är att barnhabiliteringen ringde och vi fick tid redan nästa vecka. Ett introduktionssamtal med psykolog och kurator. De ska berätta för oss vilket stöd och vilken hjälp vi kan få. Och jag hoppas VERKLIGEN att de kan skriva någon form av intyg så kommunen ger My en egen assistent i förskolan!