Vad har nu hänt?!
Vad händer här? My vaknade imorse, sovit hela natten i egen säng, tvär som jag vet inte vad. Allting var NEJ direkt. Ska inte, SKA INTE! AAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!! Jaha, vad är nu detta?
Kl. 9 skulle vi vara på Bilanpassningen i Staffanstorp för att titta på ett extra säkerhetsbälte till My som hon ibland behöver i bilen. Vi gick upp i god tid, även om My vägrade och inte skulle göra något jag sa. Ingen frukost, inte ens O´boy när jag försökte muta henne med det. Fick dra på henne kläderna och det var fel vilka kläder jag än föreslog och hon skulle inte välja själv. Skulle inte gå på toaletten, skulle inte borsta tänderna eller håret, skulle inte ta på sig sandalerna, skulle inte gå ut till bilen, skulle inte sitta i bilen, skulle inte åka bil. Långt om länge, och alldeles för sent, hoppade My upp i Felix stol och skulle åka där. Fine, då gör vi så!
Väl i Staffanstorp så sprang My bara iväg, drog ut broschyrer från tidningsställ, hoppade i en soffan full med papper, drog i sladdar, startade permobiler och tryckte på varenda knapp hon hittade. Vi fick iallafall en kåpa att sätta över "knäppknappen" till bilbältet och börjar där. Det finns selar och större säkerhetsanordningar, men jag tror det blir värre och farligare att spänna fast lilltösen.
Vi körde vidare till Apoteket, där My sprang in bakom disken och drog ner saker från medicinhyllorna. En ur personalen började jaga henne, vilket gjorde det hela ännu roligare, givetvis sprang My ännu mer då och levde ännu mer rövare. Kan ju lugnt säga att det var väldigt skönt att vara själv på ett litet apotek i Staffanstorp! My sprang ut genom dörren, och *peppar peppar* rakt fram till vår bil och slet i dörren, jag fick snabbt låsa upp och då klättrade My själv upp i Felix stol. Än en gång fick hon åka i den, och det underlättar på ett vis. My sitter ordentligt fast i den, men det finns inget barnlås på passagerarsidan. Så på väg från Staffanstorp opch hem, drog My i handtaget hur många gånger som helst, och jag är glad att vi kör automatare. Då är det lätt att sitta med ena handen på låsknappen och ändå köra!
När vi kom hem drog jag fram plank, skruv, såg och hörlurar. My tyckte det var roligt i två sekunder, sedan ville hon blåsa bubblor och då blev hon lugn en liten stund. Under tiden jag sågade två plank, så hann My springa in och dra ner de två understa hyllorna i kylskåpet, givetvis de hyllorna med ketchup/senap/hamburgerdressing och allt sådant roligt kletigt som är lätt att öppna locket på. Det är attans vad snabb My är när hon väl själv vill!
Positivt idag är att barnhabiliteringen ringde och vi fick tid redan nästa vecka. Ett introduktionssamtal med psykolog och kurator. De ska berätta för oss vilket stöd och vilken hjälp vi kan få. Och jag hoppas VERKLIGEN att de kan skriva någon form av intyg så kommunen ger My en egen assistent i förskolan!
