Kännbar vecka
Lillsnäckan har inte alls varit på humör under de senaste dagarna. Mycket "JAG VILL INTE!", "LÅT MIG VA!" och "SLUTA, JAG SA SLUTA!". Allt med gigantiskt starka och höga toner. Konstigt nog så har inget fått sig en smäll, eller ett bit. Det är ett stort steg framåt, att det inte brister för My. Zack har varit enerverande och påträngande, men ändå har han undkommit utan några skador.
Insomningen går kanoners nu, men My vaknar fortfarande under nätterna och sover lite oroligare. Hon kommer in till oss i stort sätt varje tidig morgon, runt kl. 03:30. Diskuterade med läkaren på BUP, och vi ska få prova en annan medicin, med lite högre dos. Imorse vaknade My kl. 04, och somnade inte om...
Kommunen har ringt och habiliteringen har ringt redan, så vi har fått tider till första möten med dem. Har även pratat med skolchefen, en väldigt vettig kvinna!
I måndags var vi hos mina föräldrar och My passade på att plocka vinbär! =)
Denna veckan har vi börjat träna på att gå till och från förskolan igen. Det är med en klump i magen jag ger mig ut med barnen, och jag är på helspänn hela tiden. My är så fruktansvärt snabb och springer bara rakt ut. Vet inte hur många gånger jag fått putta in Felix i en buske och rusa iväg efter My, eller slita in henne från gatan. Hon stannar inte när jag säger ifrån, och lyssnar inte om hon väl börjat springa, så det gäller att fånga henne innan hon fått upp farten. I ansökan om extra ekonomiskt stöd hos Försäkringskassan har jag bett om pengar till en åkbräda/ståbräda. Vi hade en på gamla vagnen och det fungerade bra, oftast. Nu är nackdelen att denna vagnen är kortare, så det kan bli problem för My att få plats. Förhoppningsvis kan vi åka iväg och prova nu på lördag.
Igår blev det en underbar promenad. My ville hålla Zack i handen, och han gick faktiskt med på det!
I tisdags såg det ut så här! Bandet My håller i har varit en livräddare några gånger!
