Trött och hängig
Igår efter jag gått till terapeuten, pratat med henne i 30 min, handlat och sen gått hem igen, (ca 1.5km) däckade jag i soffan och kom inte ur den på hela eftermiddag. Så som andra beskriver depression, så kändes min eftermiddag. Visst förstår jag att risken för mig att bli deprimerad, är ganska hög, men jag känner inte att jag är det. Jag är ofta mycket trött, men jag är inte nere och helt orkeslös. Jag gråter mycket, men det är inte för att jag är ledsen eller uppgiven.
Hade en kompis på besök igårkväll, och då försvann den här konstiga känslan. Tills hon åkte hem, och sen blev jag så trött igen, och illamående.
My hade en tuff kväll, så Kenny låg hos henne till klockan sent, och då var jag så trött att jag inte ens orkade kramas ordentligt.
Imorse kändes det att jag varit hos Felix 3-4ggr/h i natt. Han sparkar av täcket, stoppar nappen i örngottet, trycker ner nappen mellan madrass och säng, trycker upp huvudet i sänggaveln så han blir ledsen. Till och med Zack har kallat inatt, men han berättade att han vaknat till och blivit rädd när lampan var släckt.
My blev jätteledsen vid lämning idag, och ingen av favoritfröknarna fanns där. Inget hände, så det är något i hennes tankar som triggade, och hur får vi henne att uttrycka det?!
När något stort händer, märker man verkligen vad och vem som betyder något extra. Kenny kämpar på och stöttar mig och gör så otroligt mycket mer här hemma än vad han brukade. (Vi har alltid delat på det medta) Han har utan ett gnäll tagit på sig i stort sätt alla "mina" sysslor också. Jag hoppas att jag inom någon vecka kan hämta barnen iallafall, så de kan komma hem tidigare, och Kenny slipper stressa hem. Det är tur att Kenny arbetar på ett företag som ställer upp för och hjälper sina anställda!
Fick ett paket med posten igår. Tack Louise och största kramarna tillbaka till hela familjen!!!
Ni kämpar på! Åh! Ibland när vardagen är tung påminner jag mig om hur kaotiskt allt kan bli plötsligt. Hur mycket som förändrats i er situation och som ni tvingas acceptera. Hur detta påverkar dig Ecco, hur du tvingas försöka backa ur sysslor och ansvar som gäller det mesta annat än dig själv. Kenny som måste acceptera att hans roll och ansvar förändras och blir oändligt mycket viktigare och större. Barnen som nånstans behöver förstå och acceptera något de egentligen inte kan förstå och för My som har svårt för förändringar. Vi utomstående kan aldrig ana hur alla små och stora saker i er vardag påverkar er. Hur detaljer i ansvaret och vem som ska, bör, borde eller förväntas göra vad kan leda till konflikter och missförstånd. Ni är kämpar allihopa och brevet och chokladen hoppas jag kan ge lite extra energi i vardagen! Kram
