"satt snällt och väntade i stolen"
Barnen och jag försov oss lite smått igår. 08:15, är en extrem sovmorgon i detta huset, även om pojkarna vaknade redan vid 05. Båda två somnade om och jag med. Skönt att kunna lägga sig och få lite morgonro. My vaknade 08:15, och väckte då hela huset! Tur, och skönt! =) Morgon gick bra, och även på förskolan hade dagen gått väldigt bra. Inget speciellt stod i Mys kontaktbok, och vikarierna hade inget att rapportera, mer än att en av dem bad om ursäkt för att hon hade nu förstått att man behövde tålamod med My. ?????? Ska man inte ha det med alla barn? Vikarien berättade att det var första gången hon varit där som hon inte bråkat eller skällt på My, och denna vikarie är inne regelbundet på barnens avdelning... Zack berättade när han kom hem att han och en kompis fått spela mycket spel på datorn, roliga spel. Det tycker inte jag heller hör hemma på förskolan, och har haft en diskussion om detta med barnens ordinarie personal.
Eftermiddagen gick också bra. Vi skulle till färgaffären och hämta "easycover". My ville först inte följa med, och var väldigt bestämd, dock inte arg. Då sa jag som många föräldrar "nä, stanna du hemma, så kommer vi sen". För första gången visade My lite rädsla över detta, och gick snabbt och tog på sig. Det konstiga är, att förut när jag eller Kenny sagt så, så har My struntat toltalt i det. En gång satte jag mig i bilen och startade motorn och började backa, bara för att se hur långt jag hann komma innan My reagerade. Jag hade backat ut på gatan och ställt mig bakom häcken, och väntade. Det tog någon minut och sen öppnade My ytterdörren och tittade. När hon såg mig genom häcken, vinkade hon bara och gick in igen. Jag gick efter och då sa hon "Hej, mamma! Jag är själv hemma!" Givetvis hade jag ju inte kört ifrån henne på riktigt! Väl framme vid färgaffären fick barnen stanna i bilen. De får göra det ibland när jag ska något kort. Iallafall när jag kan ha dem under uppsyn. Nu stod jag i dörren till färgaffären, fem meter bort. My som i vanliga fall klättrar rundor i bilen och drar i alla spakar hon kommer åt, satt snällt och väntade i stolen! =)
Kenny och jag diskuterade lite kring My imorse. Sedan jag inte tillät TV på eftermiddagarna, har My börjat fungera MYCKET bättre! Sen om det hör ihop, eller det bara är slumpen vet vi ju inte. Men, min gissning är ju att TVn lockar in henne i sig själv, i filmens värld och det är svårt att släppa den. De senaste veckorna har jag förundrats mer och mer för varje dag, hur "normal" My verkar och känns. Det har varit mindre bråk och skrik, mindre "My-är-på-en-annan-planet" och bra mycket roligare och mer skratt! My har lekt mer med sina syskon, hon har börjat klä på sig själv igen och välja kläder själv, hon säger ifrån när hon varit på toaletten och hon vill hjälpa till med maten och tvätten, och själv peka på vad hon vill äta. På ett vis, är detta toppen, men jag har tagit bort det för henne som har betytt mest. Ändå, verkar hon inte "tagit skada" av detta, näst intill motsatsen i så fall! Nu är det bara TV på helgerna, och telefon och dator en kortare stund varje dag. Då sitter My på Youtube och tittar på filmsnuttar, men det är lättare att bryta det och använda det mer som belöning.
