Autismutredningens början
Onsdagen 2 maj. Dagen började väldigt bra, och vi hade gott om tid efter en tidig uppstigning.
Mys utredning skulle börja kl 9, och redan 20minuter innan satt alla barnen i köket i väntan på hjälp med ytterkläder. En liten stund senare var alla tre påklädda, och uppe i cykelsits och cykelvagn. My och Zack delade vagnen och Felix satt bak på min cykel. Ca 300m hemifrån får vi punktering på framdäcket, och det var kortare väg att gå hem än att dra ekipaget till förskolan. Så till slut var alla barnen i bilen och äntligen på väg. Dock kom vi tio minuter sent till den enda dag på året då vi faktiskt var tvungna att komma i tid.
Väl framme på förskolan så satt specialpedagogen från autism-teamet i Lund och väntade på oss. Hon studerade My under en timme och sedan i direkt anslutning så hade vi ett möte tillsammans med Mys vanliga pedagoger. Under en och en halv timme ställde specialpedagogen frågor och Mys "fröknar" var väldigt sakliga och duktiga. Dock, för mig, kändes det fruktansvärt jobbigt att höra hur My har det på förskolan. Hon leker aldrig med andra barn, söker aldrig ögonkontakt. Hon går iväg vid samlingar och gemenskap för att ställa sina bilar på rad, eller sitta i soffan eller sitta under ett bord, eller gömma sig i "skräprummet" där det är trångt om utrymme.
Hemma. My har börjat "gömma" sig. Sitter längst upp i hörnan på soffan, sover nästintill på tvären längst upp vid huvudgaveln på sängen, när hon blir arg kryper hon gärna in under köksbordet eller i värsta fall under vår säng där det är riktigt trångt. Under de senaste dagarna har jag hittat henne i lillebrors spjälsäng, där det är många gosdjur och trångt för en lång tjej som My.
Under de två senaste veckorna har My inte fått titta på TV under veckodagarna. Mitt försök att se hur TVn påverkar henne. Det är tråkigt att ta bort den, då det är en av de få saker som hon faktiskt tycker om, men den gör även att My låser sig. Hon är väldigt svår att få kontakt med när hon satt sig där. My svarar inte på tilltal, om vi får ögonkontakt med henne så är hon väldigt långt borta, och när vi stänger TVn så blir hon arg, lägger sig på golvet och blir bara arg. Det är samma filmer, om och om igen. Pippi, Nicke Nyfiken och Lilla kycklingen. När My pratar, svarar hon med filmrepliker. En del från engelska klipp på YouTube, så det går inte alls att höra vad hon säger då. Talet är en av de saker som sakta försämras. My har pratat klart och tydligt, kunnat förklara sig och prata med långa meningar. Nu är det svårt att höra vad hon säger, hon svarar med korta enstaka ord de gånger hon svarar på rätt sak och hon svarar saker rakt ut i luften. Inget sammanhang i svaren och många gånger har svaret inte ett dugg med frågan att göra. My har även börjat äta mycket, mycket slarvigare, och hon siktar in sig på spagetti med köttfärssås varje dag. Vill gärna äta med fingrarna och kastar iväg kniv och gaffel. Hon har ätit fint med både kniv och gaffel.
Sömnsvårigheter har My haft en lång period nu. Hon kommer inte till ro, drömmer mycket när hon väl somnat och kommer upp minst en gång varje natt och har då svårt att somna om igen.
Höga ljud, har börjat bli svårt för henne. Dammsugaren, elvisp, martberedare och gräsklipparen är stora fiender. Däremot så kan TVn gå högt, hon kan själv skrika utan problem och hon har inga problem med t.ex. duchen eller tvättmaskinen.
Nästa steg i utredningen är en familjeintrevju, där jag och Kenny ska intervjuas under några timmar om vår familjesituation. Efter det blir det en lekstudie på My, där hon under en och en halv timme får leka medan hon blir filmad. Och ytterligare efter det sätter sig autismteamt och går igenom allt "material" och vi får en diagnos, eller icke-diagnos.
My ska till hösten byta avdelning på förskolan. Ifrån en grupp på åtta stycken treåringar, till en grupp 3-6år med 38 barn. Två personal extra är satta i Mys grupp, då där är fler barn med speciella behov. Min förhoppning är att så småningom får My en egen assistent, eller pedagog, som finns till för bara henne, och kan hjälpa henne att bibehålla de egenskaper och kunskaper hon har, och fortsätta utveckla henne då utvecklingen det sista halvåret har varit väldigt liten...
