endottersframtid

En mycket trevlig eftermiddag hos svärföräldrarna! :) pepparkaksbak. Pojkarna var med, Zack kavlade för glatta livet!

Vi är så glada idag!!! :-)

I förmiddags träffade vi Mys neurolog och fick beskedet att My inte har epilepsi! :-) MR visade absolut ingenting! De epileptiska störningar som EEG:et visade, sitter i bakersta vänstra hjärnhalvan. Nu blir vi vidareskickade till ögonkliniken, eftersom syncentret tydligen sitter där de epileptiska störningarna finns.
På grund av att My inte har någon form av anfall, så har hon ingen aktiv epilepsi. Det finns en liten risk för anfall och då får hon utvecklad epilepsi. Dock sa neurologen att risken var väldigt liten! :-)
Sömnen borde inte påverkas av detta, så sömnproblemen är fortfarande ett frågetecken.

Igår var jag själv hos samtalsterapeuten. Hon triggade igång någonting, så gårdagen var väldigt tuff. Mycket tårar och tankar.
Jag fick kort berätta familjesituationen, vad jag funderar över, hur jag mår och vad det är som gör att jag söker hjälp.
Jag fick fylla i ett papper "ångest- och depressionutvärdering", där svaret blev måttlig stressrelaterad ångest. Jag fick i uppgift till nästa gång, att skriva ner vad jag tänker mest på och finner jobbigt, hur jag kunde lösa det och vad mitt mål är.
Jobbigast: Felix förlossning och följderna efter den, tänker främst på hysterektomin (livmodern tas ut)
Lösning: prata med barnmorskan och läkaren vid förlossningen som kan rent medicinskt förklara, så jag förstår riktigt vad som hände.
Målet: att kunna släppa sorgen över hysterektomin. Att inse att vi ändå inte skulle orka fler barn eller ha tiden för fler (även om hjärtat säger annat) och att operationen i slutändan kunde varit livsavgörande. Att lära mig förstå, att pga förlossningen och skadorna från den och efterföljande komplikationer så var en hysterektomi verkligen mitt enda val.

Jag vet precis att jag måste släppa det, men hjärnan bara maler rundor det!

Sen att jag lever ett stressfyllt liv, ja det är väl självklart. Vad annars med tre barn under fyra år, inget jobb, dåligt med pengar, och ett hus som är alldeles för stort för vår plånbok.

My och Zack gick sitt första Lucia-tåg igår! Zack var den stora spexaren! ;-) My var faktiskt med i tåget och sjöng med i första sången, sen sprang hon iväg och gungade istället. Lucia-tåget var utomhus, och just igår hade vi -14 grader! Brrrrrr! Barnen hade sina Luciakläder utanpå overallerna och såg verkligen ut som Michelingubbar! :-)

Imorse bjöd Felix avdelning på Lucia-frukost, så Kenny, Felix, My och jag åt frukost där tillsammans med de andra barnen och deras föräldrar. En riktigt mysig start på dagen!

Idag jobbar jag. Alltså ringde klockan 05:45. Barnen väcks 06:15. Tidigt för tre barn som i vanliga fall kan sova tills de vaknar av sig själv.
My brukar tycka dessa morgnar är jobbiga, hon vaknar sur och tvär, och ska inte göra någonting. Inte gå upp, inte gå på toa, inte klä på sig, inte äta frukost, inte inte INTE!
Idag väckte jag henne, pussade på henne och sa god morgon, precis som jag brukar. Hon vände sig mot mig, la sina händer på mina kinder, tittade mig rakt i ögonen och sa: "god morgon mamma, jag har sovit gott" givetvis blev jag så glad att tårarna började rinna, och My tittar mig i ögonen igen och säger: "mamma gråt inte, jag är en duktig tjej".
Kläderna kom på utan problem, till och med vantarna gick bra att få på och vi var TIDIGA till förskolan! :-)

Behöver jag förklara att denna morgonen kommer värma länge?! :-)

Idag åkte granen in, så vi kan njuta av den länge! :-)